Akut ADHD eller bara allmän kreativitetsexplosion?

Ketchupeffekten vet väl alla vad det är. Det syftar på en förpackningskonstruktion som egentligen är helt idiotisk eftersom det är skitsvårt att få ut innehållet ur flaskan. Men i stället för att ändra utformningen har flaskan och effekten blivit ett begrepp och svårigheten att få ut innehållet en självklar del av vår vardag. Marknadsföring när den är som bäst, eller?



Och vad kan då rimligtvis Muammar al-Gadaffi ha med mig och ketchupeffekter att göra? Det vet jag faktiskt inte, men när jag sökte efter bilder på ketchupeffekt fick jag upp den här. Lite kul, tyckte jag.

Nå, till saken. Att arbeta som översättare är ett väldigt kreativt arbete. Orden och formuleringarna är mina, även om innehållet är någon annans - jag bara klär på innehållet nya kläder. Det skulle kunna jämföras med skoltidens uppsatsskrivningar. Kreativt men inom ramen för någon annans tyckande och tänkande.

När jag nu i stället ägnar mig åt manusskrivande uppstår en viss form av ... ja, ketchupeffekt. Det verkar finnas en uppdämd sjö av idéer och tankar i huvudet, som alla vill ut på en gång. Och alla kan de inte pytsas in i samma text, det skulle bli på tok för spretigt. Därför har jag löst det hela på mitt eget vis: jag skriver två manus i taget.

Det är inget medvetet val, utan snarare en insikt som har smugit sig på efter hand som jag så smått börjar skissa på nästföljande alster så snart jag har kommit en bit på väg med föregående. Detta fenomen skulle även kunna hänföras till min inneboende rastlöshet och allmänna svårighet att befinna mig i nuet, men det där är bara elakt förtal om ni frågar mig ... Jag föredrar teorin om ketchupeffekten, det känns lite roligare. Jag och Gadaffi, liksom. Och nu vill jag verkligen vilja veta vad han har med ketchup att göra! Några teorier?