Jomenvisst, det är bara att hugga i trots att det gör ont både här och där när hela sjok av mödosamt hopknåpat innehåll kastas i sopen (ja, jag sparar en kopia av originalet).
Det svider och det är dessutom en aning tråkigt, men ur den sorgsna högen med sopor reser sig långsamt något som möjligtvis med lite god vilja skulle kunna bli en fågel Fenix!
Skam den som ger sig, för hur segt och tröstlöst det än känns just nu desto bättre kommer det att kännas när jag har tröskat igenom allt material och fått till det jag hoppas ska bli en mer läsvärd berättelse. Och då, när jag har kommit så långt, då kan jag äntligen våga skicka ut materialet till provläsare för ett första omdöme. Pust! De som inbillar sig att det här med att skriva böcker är ett latmansgöra och en piece of cake har ingen aaaaaning om hur tålamodskrävande det faktiskt är! Och det som jag håller på med nu, att arbeta om alltsammans, känns lite som att leta efter en fyrklöver på en sommaräng. När du så äntligen hittar den där jämrans fyrklövern måste du kasta bort den för det var fel fyrklöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar