Ett hål i verkligheten

En nog så knepig tid infaller i mellanrummen mellan två arbetsmoment. Särskilt då det krävs lite avstånd mellan det ena och det andra momentet.



(Ja, vilket mellanrum/avstånd är vi ute efter i bilden? Var med i vår spännande tävling - mejla svar till bjorklund@gmail.com.)

Jag har gått igenom den feedback jag fått av mina läsänglar och tänker låta manuset ligga på vänt ett tag innan jag läser igenom alltsammans igen, från början till slut, för att se vad jag fortfarande hakar upp mig på. Det knepiga handlar alltså om vad jag gör i det här mellanrummet. En kan ju bara dricka så många koppar kaffe, liksom ...

Något som jag tycker är både roligt och utmanande är att ta ett tomt papper (tom fil) och bara skriva. Rakt upp och ner, vad som faller en in. Bara harva på utan att gå tillbaka och läsa eller ens korrigera (fast det har jag ju jäkligt svårt att låta bli ...). Viktigt är att inte låta tidsfördrivet förskjuta fokus från huvuduppgiften, då blir den lätt en stoppkloss. Så det får inte blir för kul.



Ja, alltså så kul har jag idag, med andra ord. Roligt men inte för roligt och under tiden lyssnar jag på Bob och tänker att jag totalt hade glömt hur fin röst han egentligen har och jag tackar Akademien för den upptäckten.

Dagens citat: ... to be on your own, with no direction home ...

Ha en god onsdag!