Ja, kanske är det så! Åtminstone känns det så just nu. Nyss, för ett par dagar sedan, föll jag handlöst ner i en djup svacka av självtvivel, för att bara några timmar senare komma på en lösning på ett problem som i ett enda slag vände på alltsammans.
Det är Del 2 i min trilogi som har bråkat med mig. Jag kände att jag gick på tomgång, att det inte blev bra, inte trovärdigt, inte intressant. Kort sagt - skit. Skit är inte bra. Något behövde göras och hur löste jag då detta? Vad var det för fantastiskt som trillade ner i mitt huvud?
Japp! Stora saxen var det och nu är jag på banan igen. De mörka tankarna är ett minne blott och jag går med liv och lust in för att kapa, ta bort, göra om, göra nytt och göra bättre. Inte mindre än 80 000 ord fick stryka på foten för den goda sakens skull men jag hoppas och tror att jag kommer ut på andra sidan som en betydligt bättre människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar