På andra sidan?

Nej då, jag har inte dött - det är inte den "andra sidan" jag syftar på. Jag syftar på "andra sidan" manuset, eller möjligtvis andra sidan den senaste genomgången av manuset. För just nu känns det näst intill fruktlöst att ens försöka komma fram till en punkt där jag kan säga "nu jädrar i min lilla låda är det klart!" Förmodligen kommer jag aldrig att känna mig färdig och nu försöker jag bara förlika mig med den tanken.


Vad jag måste göra är att sätta ner foten och bestämma mig för att nu får det vara slut på pillandet! Nu tar jag och sparar ner texten som en pdf och skickar iväg den till förläggaren, basta!
Men så sitter jag där, kanske i köket med en kaffekopp i handen, kanske framför tv:n om aftonen och så slår det mig att "Fasen, det där måste jag ju ändra! Så kan det väl inte se ut!" Och nästa morgon står jag där igen med händerna djupt nerkörda i texten, febrilt fipplande, mekande, pillande - trots att jag inte borde. För ... handen på hjärtat ... blir det verkligen bättre för varje gång du pillar, mekar, fipplar?



Nej, skulle inte tro det!

Men i det här fallet är det svårt att sätta fingret på Sänd. Det är nog något av det motigaste jag har upplevt! Så, skänk mig en tanke i dessa tider. Jag har två och en halv vecka kvar till D-day och än så länge finns det tid att grubbla.