Tisdag med tydliga måndagsvibbar

Oron ringlar som en orm i magen, obehaget som en kall hinna över huden. Jag känner hur mina pupiller långsamt utvidgas och hur fingrarna vibrerar och får svårt att göra korrekta nedslag på tangenterna. De flaxar lite obestämt, flyger över de svarta knapparna vars vita bokstäver är nästan helt bortnötta. Jag sväljer hårt gång på gång men klumpen i halsen vill inte ge med sig. 



Nej, det är inte skräcken i svarta lagunen jag fasar för utan något betydligt mer diffust. Närmare bestämt ett borttrollat mobilt bank-ID. Förstå känslan när du loggar in för att betala en räkning och får upp ett meddelande som säger att ditt ID inte fungerar! Den skräckfilm finns inte som fångar den djupa obehagskänslan!

Jag hade glömt att jag installerat om min telefon på grund av tekniska problem. Helt glömt bort att jag då också måste hämta ett nytt bank-ID! 
Faktum är att det här med bank-ID är så snårigt att jag nog hellre hade levt med det tekniska problemet om jag insett vad en återställning av telefonen innebar i praktiken. Hela ditt liv hänger på ditt mobila bank-ID, förstår du det? Utan mobilt bank-ID kan du inte betala räkningar, inte kommunicera med någon myndighet, inte gå in på Kivra, inte göra ... någonting! 

På nätterna drömmer jag ibland mardrömmar om att någon stjäl min mobil och när jag vaknar upp på morgonen har jag inget liv. Jag är en icke-person som inte på något vis kan bekräfta vem jag är och således finns jag inte. Jag kunde lika gärna vara död, nästan. Eller det kanske jag är! En zombie som går omkring här och tror att jag lever ...



Nej, det är nog dags att jag ger mig ut på en promenad nu.