Ni vet när Kallestuben - eller tandkrämsditon - är nästan helt slut men man vill ha den där sista lilla gnuttan, eftersom det inte finns någon mer tub i huset? Ni vet hur man står där och knådar och klämmer, kryster och kämpar ... Svär mellan sammanpressade käkar, tar i så det blixtrar framför ögonen.
Lite så känns det just nu! Jag sliter och kämpar med mitt manus, jag gnuggar mina snart helt utslitna geniknölar och visserligen rör det på sig men det går låååångsamt.
Det trillar fortfarande in tankar i huvudet, men om de tidigare stod som spön i backen så kommer de nu bara dripp-droppande, kanske en eller ett par om dagen. Som i morse när jag plötsligt insåg att jag behövde doften av syren på ett ställe! Efter att jag hade lagt till syrenen satt jag länge och bläddrade förstrött tills - plopp! - nästa tanke. Grannen! Grannen måste ut i sin trädgård, sådär av en händelse. Det blir bra, det blir kalasbra!
Syrenen och grannen är på plats och nu då?
Jaja, det är snart dags för lunch och idag blir det rester från gårdagens festmåltid: kirskålssoppa.
Tillagad under devisen "If you can't beat them, eat them!"
Ja, och sen behöver jag bara komma på hur jag ska kunna expandera mitt tålamod en aning. Typ fördubbla det - det skulle vara skitbra! Bara så att jag inte hela tiden behöver gå omkring med blodsmak i munnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar