Det är väldigt roligt att höra människors respons på min bok, särskilt som det hittills enbart har varit positiva reaktioner. Detta att andra människor läser mina ord, tar till sig dem och skapar sig egna uppfattningar om hur de fungerar tillsammans, det är en underbar upplevelse!
Och det finns ju en del ord att överväga, drygt 80 000! Så jag menar att det finns ganska många saker man skulle kunna hänga upp sig på längs vägen. Jag vet själv hur det är; ibland räcker det med att ett enda litet ord hamnar på fel ställe för att språket i boken ska överskugga själva storyn. Det är tråkigt när det sker och mest av allt säger det nog en del om mig som läsare: jag är en petimäter när det kommer till ord.
Men det roligaste av allt är det faktum att många säger sig vilja ha en fortsättning.
"Vad händer nu?"
"Vi vill veta vad som händer sedan!"
Så nu sitter jag på min kammare och kliar mig i huvudet och försöker komma på vad som sker sedan i Millans och Arons och de andra karaktärernas universum. Vad händer efteråt, när Millans bok är utgiven och allt återgår till det normala? Är det frid och fröjd, eller finns det mer konstigheter att utvinna ur det fiktiva livet på Vålarö i Sörmlands skärgård?
Ja, det är ingen enkel sak, för i mitt huvud tog det ju slut med förra boken. Och ingen vill ju läsa en bok som bara handlar om att allt går sin gilla gång, eller hur? Det måste finnas någon mer hake, någon mer hemlighet att börja rota i - eller hur? Men det får inte kännas krystat och det får absolut inte kännas som att man skriver samma bok om igen! Det måste vara nya grepp, lite nya karaktärer, lite nytt och fräscht i största allmänhet.
Nej, det här är knivigt på riktigt och det känns emellanåt som att försöka upphäva tyngdlagen. Men ... jag har en plan! Det har börjat bildas små mönster i sammelsuriet av tankar, det kommer kanske att kunna bli en fortsättning av något slag. Så, den som lever får se! Håll i hatten - I'm goin' in!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar