Jag minns en annan tid i ett annat liv, när jag varje morgon gick till kontoret likt en vanlig människa. Då kunde jag ibland känna ett visst motstånd mot detta att inleda veckan, i arla morgontimman, med att helt oskyddat kastas ut i verkligheten och skavas mot alla intryck. Trängseln i tunnelbanan, människors morgonandedräkter - som sträckte sig från skir rosenbuske till sanitär olägenhet - lämmeltågen längs trottoarerna och slutligen kollegornas mycket varierande sätt att hantera morgontimmarna. Somliga dagar morgonkaffe och lågmält småprat, andra dagar noll startsträcka till första mötet, med högljudda röster och vasst ljus från projektorer ... Ja, jag kände ofta ett motstånd mot första timmen på jobbet, inte bara på måndagar.
Idag får jag ofta frågan hur det är att arbeta som frilansare med kontoret i hemmet. "Hur får du något gjort?" är den vanligaste frågan. Duh! Hur FICK jag något gjort med X antal kollegor runt mig, som prompt skulle fika, prata, fråga, berätta, luncha, boka, klaga eller bara kommentera? Nog satt axlarna uppe vid öronen mest hela dagen?
Att ha kontoret i hemmet och själv råda över tid och plats för arbete har många fördelar. Visst finns det nackdelar, varav den största torde vara att jag känner oro i själen när jag måste passa en tid, helt enkelt för att jag är så ovan.
Fördelarna överväger dock, med råge. Den frid som infaller när familjen lämnar hemmet ger mig en kick och får mig att känna ren lycka när jag startar datorn och tar tag i dagens arbete. Den tystnad som råder, där vinden i björkarna och kattens snarkningar är det enda som hörs, ger mig både kraft och inspiration.
Jag älskar måndagsmorgnar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar