måndag 28 april 2014

Pinka, någon?

Det är ett ord man inte använder ofta, "pinka". Själv brukar aldrig använda just det ordet när det är så dags, men just nu fann det sig naturligt att låta huvudpersonen i pågående manus uttrycka sig just så. I samma ögonblick som jag skrev "Jag måste pinka!" föll blicken på skärmen bredvid, som rapporterade att jag fått post.

E-postmeddelandet var från webbplatsen Kontinet, som handlar om inkontinens. Frontfiguren Susanne Lanefelt ber oss att "Spola pinket".
Det är alltid lika märkligt när två helt olika företeelser sammanfaller på det där viset. Det händer mig då och då, och det är väl något i stil med en ”déjà vu", fast lite mer påtaglig.

Nu undrar jag, är det någon över huvud taget - förutom Susan Lanefelt och min huvudperson - som säger "pinka"?
Jag är alltså genuint nyfiken på det här, så svara gärna!

2 kommentarer:

  1. Har noterat att en del tonåringar säger så. Verbformen alltså. Men substantivformen a la Lanefelt känns vulgär.

    SvaraRadera
  2. Ja, eller hur. Lite för konkret - man känner nästan lukten.

    SvaraRadera