onsdag 14 december 2016

Tips från coachen

Känner du, såväl som jag, att ditt tålamod ibland inte räcker till? Känner du, när du står och trängs bland vintersnoriga barn och vuxna på tunnelbanan eller i bussen att du bara vill skrika och vifta som en väderkvarn med armarna, bafatt? Kvillrar det i kroppen som av kolsyra när du tvingas stå och vänta vid t-banespärren medan någon #%&X"# turist inte klarar att placera SL-kortet på rätt ställe så att spärrarna går upp?

Bildresultat för snoriga tunnelbanan

Lugn och fin, det du behöver är lite hederlig tålamodsträning! Det går att träna upp och jag har hittat det perfekta träningsredskapet, en övning som garanterat kommer att få dig att bryta ihop, gråta, skrika, snora och kanske även kasta saker omkring dig, till dess att du en vacker dag sitter där och känner att ja, jag är lugn, jag är hur lugn som helst!

Det handlar alltså om att sticka strumpor. En försåtligt utmattande träningsgren som tyvärr inte är OS-certifierad men som säkert kommer att bli det i framtiden.

Allt som behövs är:

Ett eller flera garnnystan, helst inte för "luddigt" ity det är ett rent helvete att riva upp luddigt garn.
Strumpstickor - detta djävulens illfundiga påfund.
Ett glas vatten.
En flaska vin.
En ask Valium.
En förstående make/maka.
Tips: Skicka ut barnen i lekparken, de vill inte se det här. It's going to be ugly.

Börja med att lägga upp maskor, cirka 53 stycken, på den ena strumpstickan (det får för allt i världen inte gå att dela på fyra så att det blir för enkelt) och fördela därefter maskorna jämnt över fyra stickor. Sätt igång och försök få till en första runda utan att tappa någon sticka och utan att skiten vänder på sig, snurrar och vränger sig åt fel håll eller helt enkelt bara glider isär.

-----

Eller hur! Det är helt jävla omöjligt!

Själv brukar jag - de få gånger jag faktiskt stickar strumpor - få riva upp den där första maskuppläggningen sisådär en 5-6 gånger innan jag börjar få till det. Snart nog är både vin och vatten uppdrucket, asken med Valium slut och jag sitter i min fåtölj och sover med dregelsträng från mungipan. Lugn och fin, alltså!

Och det här är det fina i kråksången: nästa gång jag ska sticka strumpor går jag igenom SAMMA jävla elände!

Bildresultat för trasselsudd


Är inte detta tålamodsträning så vete faan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar