Jag - en gräslig gräsänka

Vad är det de säger? När katten är borta ...?

Min bättre hälft är alltså ute på vift, på en kusinträff i Småland. Själv tillbringar jag helgen på Vålarö och tar hand om ett envetet ryggskott medelst värktabletter, vackert väder och:

Japp ... Å ena sidan en utsökt, ugnsbakad sötpotatis med fetaostkräm, pastrami och ett gott rötjut. Å den andra: Mr. Darcy! Det vill säga Pride and Prejudice - serieversionen från 1995.  (Obviously, den enda som räknas!)

Om jag ska vara  helt ärlig så är ovanstående upplägg inte enbart orsakat av ryggskottet; det är väl så här det brukar se ut närhelst jag lämnas ensam en kväll/natt. Mat som mannen inte gillar och en tv-serie jag sett femtioelva gånger förut.

Så, tonight and tonight only (nåja), unnar jag mig att sitta här och småsvimma (swoon - ett så mycket mer passande ord men svåröversatt) över suddiga närbilder på en småleende Colin Firth - som emellanåt är iförd genomblöt, vit skjorta. Ja, ni som vet ni vet!

Jag kan praktiskt taget alla repliker utantill och jag förstår självfallet att det är illa. Riktigt illa! Det handlar om ett beroende. Ett desperat sökande efter en fix, efter något - vad som helst - som kan stilla min oro. Men - álas - det enda som funkar är the real stuff: Firth, Ehle och resten av den mest välcastade tv-serie någonsin!

Jag minns hur det började. En god vän fick serien på VCR (ja, och? det här var på 90-talet) och hon bjöd hem mig. Sa: "Det här måste du bara se!" En halv natt satt vi och dreglade, drack vin, fnittrade och bara njöt. Jane Austen när hon är som bäst: humorn, glimten i ögat, den knivskarpa blicken på samtiden och alla de märkliga sociala koder som gällde på den tiden och som egentligen ganska enkelt kan appliceras på samtidens dito. Och som jag älskar detta! Jag får inte nog och på något sätt tycker jag ändå att det talar till min fördel. Det är vänligt, diskret, humoristiskt, intelligent och oerhört respektabelt!

Sedan får man ju inte förglömma den romantiska touchen. De där orden, som alla vi suckers kan i sömnen och som alltid fixar stämningen, så att säga ...

"... how ardently I admire and love you ..."

"... one word from you will silence me on this matter forever!"

Jag menar bara ... HERRE.GUD! What's not to like?