När drömmarnas värld inte riktigt vill släppa taget

Härom natten drömde jag en förunderlig dröm, där saker och ting både föll på plats och vändes över ända. Som om någon råkat putta omkull en bokhylla i huvudet på mig och alla ord och tankar där inne plötsligt hamnade i en enda röra.
Eftersom det har gått några dagar har jag glömt bort det mesta, men två saker finns kvar och de är inristade i mitt minne med anmärkningsvärd skärpa:

Den första konstigheten är att jag fick besök av kompisen N som efter mycket vånda och självförebråelse beslutade sig för att be mig om ursäkt, efter att han för ett par år sedan betedde sig oförskämt mot mig. Hans plötsliga uppdykande och ursäkt förvånade mig stort, även i drömmen. I verkliga livet kommer den ursäkten aldrig att uttalas, men det var trevligt att åtminstone få ta emot den i mitt undermedvetna.



Nästa konstighet är direkt bisarr. På en sten, en gravsten av traditionellt format, såg jag nämligen - alldeles klart och tydligt - Horace Engdahls dödsdatum! Ja, jag vet - det är oerhört skumt och jag tänker inte återge datumet här, för tänk så förfärligt om det skulle stämma!



Min undran är nu: varför? Nåja, den första konstigheten var väl i allsin dar inte så konstig, det handlade säkert om rent önsketänkande. Men den andra ...? Jag kan inte riktigt släppa det här, det sitter och maler i bakhuvudet och nu har jag alltså även bloggat om det. Kan jag få lite tankefrid nu? Kan Horace sluta ockupera min hjärnbark, tack?