Jag har många gånger läst om författare som reser bort till hemlig ort och sätter sig för att gå igenom sin text, för att fånga upp lösa ändar och knyta ihop säcken. I ensamt majestät minsann, för att slippa bli störda och avbrutna av vardagens små förtretligheter. Jojo! I-landsproblem!
Ja, så har jag tänkt. Jag har tänkt att det är pompöst i överkant att ta sig den friheten, att helt sonika stänga av världen och tiden på det där viset. Men nu börjar jag känna att det är något sånt som måste till för att jag ska få ihop det här!
Att ta helg, gärna lite långhelg så här i sensommartider för att suga ut de sista soltimmarna, är väl gott nog, men när jag kommer tillbaka till kontoret och ska veva igång tankarna igen är det inte lika mysigt längre. Det "flow" som jag hade i slutet på förra veckan är som bortblåst och jag vet att det kommer ta ett par dagar innan jag går igång igen. Och sen är det snart dags för nästa helg! Menassåvafaaan!
Ska det då vara så svårt att bara stänga av datorn när man känner för det, och sen dra igång igen när man har gjort det man nu ska? När man haft den där helgen på landet eller ägnat ett par dagar åt att musta äpplen, göra äppelmos, plocka tomater, luka ogräs eller måla trädgårdsbod? Ja, tydligen - för det är inihelsike svårt att starta upp idag!
Asså, ska det vara på det här viset vill inte jag vara med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar