torsdag 17 november 2016

Att försöka tänka på annat

När du har läst en text för många gånger måste du ta till drastiska åtgärder för att "glömma bort" den och kunna se på den med nya ögon. Riktigt drastiska åtgärder!

Bildresultat för tequila

Nå, kanske inte riktigt så här drastiska åtgärder, men du kanske förstår principen!

För att inte bara irra runt och inte veta vad jag ska ta mig för, har jag alltså tagit in lite översättningsjobb. Eller ... ja, så lite blev det ju inte. Ganska mycket blev det. Och ganska knepigt.

Det är ett jobb som kräver totalfokus, så till den grad att jag nu redan dag två står här och gnuggar ögon fulla av grus. Det finns nämligen inget så tröttande som att översätta/korra/whatever en riktigt knepig text där du måste växla mellan flera skärmar för att få ordning på varje liten mening. Research, läsa, research, läsa, skriva, deleta, skriva, nästa mening ... Pust, kanske hade jag behövt lite tequila! Kanske är det just det som saknas! En liten salongsberusning och vips är man avslappnad och fin och texten blir liksom lenare, renare och fullt hanterbar.

Bildresultat för berusad

Äsch, jabaskoja'! Mineralvatten och lime är nog det närmaste tequilarace jag kommer idag ...

fredag 11 november 2016

Att göra något man aldrig gjort förut

Idag har jag, helt plötsligt och utan förvarning, börjat rensa kontoret. Ja, det händer ju inte så ofta. Tidigare har det bara inträffat i samband med flytt, vilket torde innebära att jag i princip inte har rensat kontoret sedan 2004, när jag flyttade in här. Det var alltså nödvändigt!

I denna utrensning har jag upptäckt en del riktigt fantastiska saker, bland annat en liten snögubbe som går att ansluta till usb-uttag och som sedan ska stå på skrivbordet och lysa i olika färger. Julklapp från sönerna en jul för länge sedan.

Bildresultat för snögubbe usb olika färger

Jag har även hittat en gammal dator som jag inte visste att jag sparat, fjorton olika laddsladdar till apparajter som jag inte längre äger, hörlurar, nätsladdar, visitkort, plastmappar, postgiroblanketter (jojomen!), mobiltelefonfodral till telefoner som inte existerar längre samt ett imponerande sortiment av gem! Och så den sedvanliga bunten med julkort, sisådär en 500 stycken, från allehanda folk, fä och företag. En trasig fiolstråke som ska strängas om och som jag letat efter, mängder av gamla glasögon, en tomlåda från Dustin, en porslinsko (ja, en ko - inte en sko!), ett berg med postit-häften. Note to self: Jag behöver inte köpa postits så länge jag lever!

Men vad var det då jag aldrig gjort förut? Jo, jag kastade böcker! Ja, BÖCKER. Jag kastade flera stycken, bland annat fyra olika versioner av Amerikanskt slanglexikon som jag över huvud taget aldrig använt. Jag kastade även två upplagor av Stockholms telefonkatalog från tidigt 2000-tal. Och jag kastade bort böcker om hur man driver Enskild firma, från tidigt 90-tal och ett antal 90-talsböcker om bokföring. Samt en bok om skrivregler, tryckt 1974. Ja, så kan det gå när man har lite svår att släppa taget ...!

Just nu står jag här i förödelsen efter mitt tilltag och känner en viss vånda över att behöva slutföra. Det är ju det där sista som är så trist. Som att rensa igenom alla gamla papper och slänga allt som är äldre än tio år (för företaget) och fem år (privat). Hujedamej så trökigt! Det tror jag vi tar en annan dag.

Bildresultat för gin tonic o'clock

onsdag 2 november 2016

Tålamod är en dygd

Jag är knappast känd för min fantastiska uthållighet, det erkänner jag villigt. Redan för tre decennier sedan insåg jag att jag måste göra något åt min "100-metersattityd" om jag någonsin ska kunna knåpa ihop något mer än en kortnovell.

Bildresultat för Usain Bolt sprinting smile

Jo, jag är en Bolt i själ och hjärta, men hur omformar man en sådan? Hur blir man en långdistansare om man är född sprinter? (Obs! Nu talar vi mentalitet och inget annat.)

Bildresultat för uthållighet

Till att börja med tvingade jag mig att börja springa och numera är det något jag gör för att jag vill och inte för att jag måste. Har det haft någon effekt då? Tja, för trettio år sedan kunde jag inte hålla fokus på en text mer än max ett par månader, och då fick jag ta i från tårna. Idag är jag inne på upploppet - äntligen! - med en text som jag började fila på i december förra året. En sådan uthållighet vågade jag knappt drömma om som 20-åring.
Löpningen - och kanske även åldern - har bidragit till att jag idag kan skapa målbilder och planera på ett annat sätt än jag kunde då.

Så, vad är poängen med det här då? Jo, just nu ägnar jag mig åt att använda all den uthållighet och det tålamod som tjugo års löpning förhoppningsvis har försett mig med. Jag försöker nämligen av alla krafter att INTE pilla på manuset eftersom jag vill att det ska få vila tills det är dags för en sista genomgång.

Och vad gör jag då under tiden?

Bildresultat för uthållighet

Tja, man får ju utnyttja tiden på bästa sätt ...