Att sitta på terrassen och arbeta, med datorn i knäet och fötterna på en stol, iförd linne, shorts och en solhatt ... Det blir nog inte bättre än så och tacksamheten vet inga gränser. Jag har ett asbra liv!
Samtidigt har jag börjat inse att mina kunskaper om dramaturgi lämnar en del övrigt att önska. Så många böcker som jag har läst under årens lopp - tusentals! - så har jag ändå luckor i min förmåga att bygga en historia men de luckorna har inte blivit synliga förrän nu när det är skarpt läge. När allt liksom ställs på sin spets.
Jag försöker råda bot på denna brist genom att läsa, läsa, läsa och då främst böcker som hamnar i ungefär samma genre. Det vill säga spänning, obehag, mörker. Svårt att fokusera på mörkret en sån här dag kan tyckas, men dä bar' å åk, som han sa.
Och mellan varven tar jag en liten promenad under mina äppelträd. Nej, det går verkligen ingen nöd på mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar