En usel start på veckan? Jajamensan!

Jaha, så drog vecka 40 igång med ett mindre vansinnesutbrott, minsann. Och på en kund, dessutom. Sämsta tänkbara start på veckan, men ändå på något sätt helt i sin ordning. Ibland ska man känna att "the bottom is nådd" - det är bra för kreativiteten och utvecklingen. Man får sig en liten spark där bak och tar tag i gamla surdegar som har legat och grott en längre tid. Gammalt murgelimurgel på hjärnkontoret får en välbehövlig avdamning och kan - i stället för att sitta och vara till förtret - sorteras ut och arkiveras för gott.



För snart ett år sedan sänkte jag (ja, just det - SÄNKTE!) priset per ord, eftersom min största kund så krävde. Mesig som jag är föll jag till föga och har sen dess jobbat rumpan av mig för en spottstyver.

NO MORE!

Jag återgår i detta nu till ursprungspriset - som inte heller det är något överpris - och får väl i allsin dar leva med att kanske jobba lite mindre åt just den kunden. Det finns andra byråer, men framför allt finns det möjlighet att jobba direkt åt slutkunderna. Ett faktum som blev verklighet I SAMMA ÖGONBLICK som jag meddelat byrån min prishöjning. Sekunden efteråt fick jag nämligen en förfrågan från en av alla världens slutkunder, där man önskade hjälp med att översätta en hemsida.



HÄPP!

Konsten att läsa utan att förstå

Jag ägnar mina dagar åt att läsa olika typer av texter, men hur mycket tar jag egentligen till mig av textens innehåll? Väldigt lite, har jag insett!

När jag översätter en text är jag - emellanåt - så fokuserad på textens uppbyggnad, struktur och de enskilda segmentens innebörd, att jag helt enkelt inte tar in textens samlade budskap. Jag förstår självklart vad jag läser, men är så fokuserad på textens form att jag varken ser eller "hör" helheten! Ett skolboxexempel på talesättet "Inte se skogen för bara träd"!



Detta fenomen blir särskilt tydligt när jag nu, efter flera veckors arbete med en uppförandekod, inser att vissa delar av texten kan appliceras på min egen jobbsituation. Det är alltså först nu, i korrläsningens slutspurt, som jag lyckas ta in vad texten handlar om i stort!

Tro nu inte att det här fenomenet gäller alla texter! Nej, vissa saker går in lättare än annat. Särskilt sånt som är äckligt och motbjudande, förstås. För ett par år sedan översatte jag nämligen ett antal säljkurser åt ett möbelföretag, och deras säljkurs för personalen på sängavdelningen gav mig omedelbart både kvalsterskräck och inbillad dammallergi.



Nå, hur som helst, vad jag skulle komma fram till var väl att hjärnans vägar äro outgrundliga. Och nu är det snart dags att släppa tömmarna för den här veckan.

Trevlig helg!

Stockholm har blivit kallt

Så var vi där igen.



Från och med nu och fram till andra halvan av april kommer jag att tänka mycket på kläder. Inte för att jag plötsligt har gått och blivit modemedveten, utan för att jag fryser rumpan av mig så snart kvicksilvret (är det fortfarande kvicksilver i sådana där korvliknande termometrar, eller är det utbytt mot något mindre livsfarligt?) kryper ner mot nollan.

Min usla förmåga att bygga upp en anständig kroppstemperatur är ett problem. Jag trivs i vanliga fall bäst med att vara barfota och iförd t-tröja och jeans. När kylan sätter in är det först strumpor och sedan raggsockor som gäller. Därefter tjocktröja, sedan någon av alla mina yllesjalar och - om det verkligen kniper - ett par långfjax. I absolut nödfall tar jag till vetevärmare och torgvantar. Och när det blir riktigt svinkallt åker extraelementet in på kontoret. Problemet med extraelementet är att luften blir snustorr och man får ont i halsen efter en dags kneg, men det är smällar man får ta. Jag har hellre ont i halsen än fryser.

Idag är det dags för strumpor. Potentiellt även raggsockor - ity mina tår äro isbitar. Kanske en tjocktröja också, bara för att vara på den säkra sidan.
Knepet är att inte klä på sig för mycket för tidigt på säsongen - då vänjer man kroppen vid alltför höga temperaturer och det blir svårare att hålla värmen vid en eventuell ryssvinter.

Asså, men duh!!

Nu blir jag lite vrång, faktiskt! Varför I HELA FRIDEN har Trados Studio en begränsning på fem språk?



Jag översätter från engelska, tyska, norska och danska. Dessa fyra plus svenska blir fem språk - så vad gnäller jag då om? Jamen, engelskan måste ju prompt delas upp i två: brittisk och amerikansk engelska. Och jag MÅSTE ha båda, eftersom det här !¤%!#¤ programmet nu en gång gör en sådan uppdelning, antingen det behövs eller ej.

Så hur löser jag det här? Jo, på krångligast tänkbara sätt: jag avinstallerar och installerar om programmet varje gång jag behöver byta mellan danska och norska. Det här ställer självklart till en del problem, särskilt om jag får ett danskt och ett norskt jobb samtidigt (vilket iofs inte händer så ofta). Och just nu, denna undersköna soliga fredagseftermiddag har jag alltså, tankspridd som jag ibland är, tackat ja till både ett danskt och ett norskt jobb. Två småjobb som ska vara klara i princip samtidigt. Blir man trött eller blir man trött?



Nåväl, jag tar helg om ett par timmar och hoppas på att problemet ska ha löst sig själv på måndag morgon ...

Önskar alla en god helg!

Men, snälla Google Översätt ...

Ibland funkar det ju så bra. Som här på morgonen, då jag avbröt ett större projekt för att hjälpa en kund med ett snabbjobb. Tekniskt ganska avancerat, men till min glädje visade sig Google Översätt från sin allra bästa sida.



Allt flöt på och jag slapp sitta och harva med WordFinders nya, hopplöst trögjobbade online-version. Så ointuitiv är den, att jag nästan lika gärna kan börja slå i böcker igen. Rena stenåldern!

Jag närmade mig slutet på det lilla snabbjobbet och kände hur det bara flöt. Fingrarna gjorde nästan inget uppehåll för att andas, orden forsade ut på skärmen.
Och så plötsligt stöter jag på termen "Try-cock". Ja, du kan säkert tänka dig vad som hände. Behöver jag påpeka att flytet försvann?

Det är läge för en extra kopp kaffe, känner jag ...

Konsten att lyfta sig själv i håret

Oavsett hur roligt jobbet är - och just nu översätter jag en omfattande lunta på temat Uppförandekod för en större dagligvaruhandelskedja, vilket faktiskt är både trevligt och intressant - så händer det då och då att kroppen inte vill. Hjärnan är plötsligt orkeslös och fingrarna trillar mest omkring lite hipp som happ mellan tangenterna. Kroppen vet inte vilken stå-/sittposition som är sämst. Inget funkar!

Vad gör man då? Jo, man lyfter sig själv i håret. Och hur går det till? Ja, det är en bra fråga! Det är lite olika från dag till dag.

Ibland funkar det med skratt och då brukar jag köra den här, som är något av det roligaste jag vet:

Om inte det funkar kan det funka med musik:

Om inte det heller funkar, ja då vete tusan. Då är det svårt. Men det finns ett knep till och det ser ut så här:



Om inget av ovanstående fungerar, gå och lägg dig och börja om dagen! Det är det enda raka!

App lapp sa att du ... börjar träna mer?

Jag tränar minst fem dagar i veckan. Ja, faktiskt!
Med det stillasittande/-stående jobb vi översättare har - inte sällan utan att vi ens behöver lämna hemmet - är det faktiskt ett minimum att försöka utöva någon form av fysisk rörelse/ansträngning åtminstone en gång varje arbetsdag.



Denna måndag blev det yoga via appen Yoga Studio, som är min nya favorit-app. Jag har provat andra yoga-appar men de faller oftast på eget grepp. De försöker vara så pedagogiska att en mer van yogautövare som jag själv somnar halvvägs igenom uppvärmningen.
Yoga Studio håller inte på med sådant finlir som t.ex. en massa inledande, meningslösa huvudvridningar (som t.ex. appen Yoga) eller krångliga abonnemangs-/prenumerationsavtal som innebär att man i slutänden lika gärna kan gå till gymmet och träna (minns inte vad den appen hette, tyvärr).

Yoga Studio har en lista med färdiga träningspass som bara är att ladda ner. Dessa kan sedan också modifieras efter behov, vilket jag ännu inte har provat på eftersom det finns gott om färdiga och bra pass att börja med.
Passen är indelade efter svårighetsgrad, fokusområde och intensitet. Det är lätt att välja rätt pass eftersom de visas i en överskådlig lista med samtliga positioner.

Idag provade jag det 60 minuter långa "Intermediate Combination", som passade mig perfekt. Jag gillar visserligen "upp-och-ner-positioner" men har svårt att utföra dem pga. luftrörsproblem.

Varför träna yoga med app?

Tja, det är lättillgängligt, du behöver inte starta tv-n och du behöver inte passa någon tid. Det enda du behöver för att träna yoga via appen är någon form av mjukt, stadigt underlag som inte glider och lämpliga kläder, till exempel träningsbehå och ett par tights.
Om mobiltelefonens format är för litet och du har svårt att se bilderna, flytta den till en iPad - om sådan finns. Själv har jag ingen padda utan klarar mig bra med mobilen, men då har jag ju en viss kännedom om positionerna i förväg, så jag behöver egentligen bara höra instruktionerna.
Plus: det är inga problem att pausa programmet och gå tillbaka om man behöver lyssna/se något en gång till.



Lycka till!